Begravning i morgon...

Och det känns riktigt overkligt... Att farfar inte finns mer... Stålgubben som man väl egentligen trodde aldrig skulle dö... Han fick leva ett helt, långt liv, 86 år. Ett liv med både tragedi och lycka. Han var en personlighet som man inte glömmer i första taget en "jävla krutgubbe". Svor värre än fan själv, var hård som sten...men nånstans längst inne i graniten bultade ett gott hjärta....

Har inte många foton på mig och farfar... Ska finnas några i källaren från vår resa till turkiet för 15 år sedan... Nåja, hittade detta  datorn... Taget för ett par år sedan tror jag....

'
Har inte direkt hunnit bearbeta, sörja eller ens riktigt ta in att han inte finns längre... Så jag gissar att alltihop kommer med full kraft i morgon...

Vila i frid nu gubbe. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0