Vänner...

är den familj man själv har valt.
 Kloka ord och så ser min verklighet ut. Jag står mina vänner närmre än den familj jag är född in i. Trots att jag antagligen skulle göra nästan vad som helst för de mina, så blir det ibland bara så jäkla uppenbart att den känslan är enkelriktad. Tragiskt, men sant.


Kommentarer
Postat av: Sandra

Så vet du att det inte är...

2010-07-06 @ 21:33:55
Postat av: Linda

Fast ibland är det verkligen så... Jag kan vända ut & in på mig själv för att vara till lags och hjälpa till & försöker verkligen ha "familjekänsla" och ställa upp i alla väder.

Och till tack får man pust & stånk om man själv skulle behöva hjälp nån gång och de gånger man får ett telefonsamtal så är det för att man ska hjälpa nån. Känns sådär ibland, men jag överlever! :)

2010-07-07 @ 00:19:21
Postat av: Linda

Och förresten Sandra. Så fick jag väl bevisat precis min poäng idag va?!

2010-07-27 @ 23:48:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0