Jag är Tindragull och det här är mitt liv, mina val, min lycka...

Lilleman är på dagis, stora tjejen i skolan, maken jobbar och jag... sitter hemma ensam. Kommer ingenstans, kan inte direkt göra så mycket utan att foten strejkar. Då får man mycket tid att tänka... vilket jag egentligen inte riktigt orkar just nu... Så mycket som inte är som det ska. Mycket som borde blivit annorlunda. Men det blev det inte, utan det blev precis så som det är nu. Bara att accepetra och leva med antar jag.

 Satt och tittade på Eclipse och blev så innerligt sorgsen. Det gör ont i mig när jag ser en sån film. Jacobs oändliga kärlek för Bella, Bellas kärlek till Jacob och den ännu större kärleken hon hyser till Edward. Jacobs sorg över att veta att han förlorar... Bellas sorg över att såra Jacob så mycket trots att hon älskar honom...
 Det kryper in i själen på mig för jag vet hur det känns. Både att vara den som förlorar och att vara den som står mitt emellan två människor man älskar så mycket. Det är svårt.

Och ja, jag vet att det är en film, men ibland är filmer och musik det enda sätt jag kan komma i kontakt med mina stora känslor alls. De är väl komprimerade och jag jobbar på att låta dem komma ut, men det är svårt när man en gång bestämt sig för att stänga in dem och bara låta dem komma ut när ingen ser det. På nåt sätt enklare att dölja ett känsloutbrott med ursäkten att "filmen var så sorglig" eller ja... ni fattar... :)
 Jag är i alla fall medveten om det och jag jobbar på det...