Jag är Tindragull och det här är mitt liv, mina val, min lycka...

Min lille gosse har så ont i magen. Började igår vid lunchtid med smärtattacker. Åkte in akut med honom igårkväll eftersom han gallskrek, tog sig för magen, fes sanslöst illa och var helt tröstlös... Lagom till vi kom fram lugnade det sig. Lång väntan på akuten då barnläkaren och bakjouren fick nåt akut mellan. (fick senare reda på att det var en liten 7-månaders som inte hade klarat sig) Vid 3 på natten fick Mattis en smärtattack igen. När läkaren kom vid 4-tiden så klämdes det och klurades. Slutade med att Mattis fick ett klyx, bajsade ett jättelass grön, kloakstinkande sörja och lugnade sedan ner sig. 
 Fick med oss laktulos hem och order att komma in igen om han fick ont igen.  Vi åkte hemåt och vid strax efter 5 på morgonen klev vi innanför dörren och tog sikte på sängen... Mattis var pigg som en mört och ville mest leka, men vid 6 somnade han...

7:45 vaknar lille Mattis av att han har vrålont igen... Skriker som en vettvilling... Bara att åka in igen alltså...

Så idag har han fått nytt klyx med nästintill noll resultat. Blodprover, urinprov, röntgen, dropp....... ett antal smärtattacker och en liten pojke som är så utmattad att han sovit som en klubbad mellan attackerna. Inlagd på avd 63. Och ingenting har de kommit fram till!!! Förutom att man inte hittar nåt på röntgen som skulle kunna ge dessa smärtattacker.
 
Mattis är kvar på sjukhuset med Lasse. Jag är hemma och ska försöka sova....vilket skämt. Saknar ju lillpojken så mammahjärtat skriker... Grät i bilen hela vägen hem, känns fruktansvärt att lämna honom där...
Hoppas han får en lugn natt utan smärtattacker och att han får sova gott...
Har ställt klockan på 6 i morgon bitti, så ska jag upp till mitt lilla hjärta igen.

Man är inte kaxig när ens lilla hjärta mår så dåligt och jag hade kunnat ge vad som helst för att han skulle slippa gå igenom detta...