Jag är Tindragull och det här är mitt liv, mina val, min lycka...

Var rätt fint, men det som berörde mig mest var definitivt lilla Paris när hon samlade sig och talade i slutet. Lilla tös, så stark hon var som orkade göra det...
" Ända sen jag föddes har pappa varit den bästa pappa man kan föreställa sig" säger hon snyftandes..."Jag vill bara säga att jag älskar honom så mycket"
 Sen vänder hon sig till mostern Janet Jackson och faller gråtandes i hennes armar...


Tycker så synd om barnen för deras pärs har nog bara precis börjat. Inte nog att de har förlorat sin älskade pappa... nu kommer det säkert bli ett väldans ståhej med vårdnadstvister och annat som de där barnen definitivt inte behöver just nu...

Kungen av pop är död och det känns verkligen skumt... Han har liksom alltid funnits och på nåt sätt har man alltid förutsatt att han skulle fortsätta göra det...
 Han var verkligen en stor artist, kanske den största? Det blir tomt efter honom, oavsett vad man tyckte om honom... Själv är jag kluven till vad jag tyckte om honom som person. Men det känns som om stora delar av hans liv varit tragiskt och han kan inte haft det lätt... Och tyvärr är ju det man läst om honom alltid färgat av dens åsikter som skrivit... Känns inte som att jag kan skapa mig en rättvis åsikt alls....
 Men en himlans massa bra musik har han gjort och det....det är det inte alla som kan stoltsera med. Musik som har fångat en hel värld...